söndag 13 juni 2010

Bara så där

Har jag berättat? Min lilla familj och jag bor i hus och jag känner mig lyckligt lottad. Jag älskar att odla mina örter, trots att jag slarvar med de ibland. Jag glömmer nämligen gärna att vattna de. De står ute på verandan i stora krukor. Tanken är att jag ska ta in de över vinter och ha färska kryddor till mina mackor då också... med det är svårt, vi är många som gillar färska kryddor och jag har två alltid sugna barn som ständigt betar av de :-) och ler oskyldigt och stort och nickar förståndigt när jag förklarar att man måste vänta med att plocka dem ibland för att de ska hinna ta igen sig lite.
Tja, midsommarmeny i all ära. Trots att jag tycker om det, äter jag lika gärna stora grillade saftiga, riktigt flottiga revben med ;-) med en god fruktig sallad och ett glas rött till. Vilket var fallet igår... det blev två middagar istället för en: En vid tretiden - en riktig midsomar meny - och en vid sjutiden -stora grova flottiga revben... mmm

Foto: Judit P Felföldi

Vi var och joggade en halvtimme igår så jag kunde med gott samvete äta en rejäl portion. Jag bara njöt... Jag fullkomligt älskar att äta, därför tränar jag också. Jag vill kunna äta ALLT med gott samvete.
Apropå kryddor och växter. Jag kommer ihåg, när vi bodde i mitt hemland. Min far hade byggt ett växthus. De var två kollegor som hade delat upp en liten bit mark mellan sig. Och medan min far var bortrest en vecka hade den andra passat på och byggt upp sitt växthus på min fars uttänkta plätt. Hyggligt. Det blev ett prydligt växthus gjort av glas, stod ljust och det var aldrig ett ogräs på raderna inne i det. Min far däremot som är alltid på språng, ena foten här och den andra där, hade givetvis slängt upp sitt preliminära växthus utav återanvänd, genomskinlig plast som användes till att slå in transporten utav stora rullar av papper. Pappret var till tryckeriet där han jobbade så han fick "spill"-materialet helt gratis. Så han byggde upp sitt växthus också. Vinden slet i plasten, det prasslade och huset såg allmänt pinsamt ut, men jösses vilken frukt det bar. Det var visserligen fullt av ogräs och hämmande skott men våra tomatplantor bokstavligen dignade utav röda, enorma, saftiga, söta tomater. Vi fick jättegurkor som hade vuxit in bakom och snott sig kring vattenröret, omöjliga att lirka loss och vi fick röda paprikor som blänkte i solen. Jag antar att jag inte behöver berätta hur min fars kollega kände sig när han såg det halvt fallna rucklet till växthus - mittemot hans egna prydliga som nästan var en djungel utan tomatplantor, gurkor och andra läckerheter.

Nu har jag svävat bort från real tid och plats.. men det är så mysigt att minnas. smiley_flower.gif

Inga kommentarer: